Jag har alltid varit en ensamvarg, trivts bättre ihop med mig själv i tystnad, än att mingla i grupp (hu, hemska tanke!) Även tyckt att människor som är livrädda för att vara ensamma varit lite konstiga, hur kan man rätt för att bara vara med sig själv? Det är ju alldeles, alldeles underbaaart.
Numera bor jag i en tvåa på 55 kvatte ihop med en tjejkompis. För min HSP är det inte alltid bara rosor med konstant sällskap då jag behöver lite avskildhet, men för min BED som ofta triggas av ensamhet är det toppen! Ännu har jag inte hetsätit hemma alls och det är ett stort framsteg.
Jag ska återvända till Der Vaterland (skåne) under en helg i oktober för ett dop och min kombo likaså. Då kommer vi till problematiken, en helg mol allena, jag fri att vräka i mig mat helt utan insyn.
Eventuella lösningar på att undvika hetsätning är att handla mat innan och låta någon annan ha mitt kreditkort så jag inte kan handla något skräp, rätt extremt, men effektivt.
Ett annat alternativ är att en gammal kollega från västkusten ska besöka och övernatta hos mig.
Värst är lördagen tycker jag eftersom på fredagen kommer jag vara trött efter jobbet och söndagen kan jag ägna mig åt träning, tvätta kläder och storhandla mat.
Märkligt när jag tänker på hur en barndomskompis till mig brukade skämta om bulimi alzheimers - man hetsäter men glömmer att spy. Och nu är det precis de jag ägnar mig åt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar